torsdag 3 september 2015

2/9-15 Aktse-Pårtestugan, 22 km

2/9-15 Aktse-Pårtestugan, 22 km 
Fjällfararnas gröna band: dag 17

I natt hade vi vår första natt med minusgrader. Marken var frosttäckt när vi tidigt i morse klev ur tältet och Laitaure var helt dold i dimma. Vi klev upp extra tidigt då Julia frös så mycket. kapitlet köldhantering hade vi inte helt kommit fram till än. Jag tror att hon har lite kvar att lära innan hon blir en 100%ig friluftsare. 

Vi gick ner till Aktsestugan och fick höra att det bara låg en roddbåt på den sidan och att dom andra två på roddleden var vid vindskyddet Laitaure, alltså på andra sidan. Idag var det helt vindstilla, men lusten att ro tre vändor fanns inte. Så vi inväntade motorbåtskjutsen som avgick klockan 09 istället. Även om min snålhet inte helt tycker att det är värt 200 kronor per person.. Men nu blev det så den här gången. Jag får tänka på allt vi sparat in på att bo i tält alla nätter Julia helst velat bo i stuga ;)

Som vi åt vår frukost så pass tidigt i morse hann man ju inte ens över det spegelblanka vattnet innan man var sugen på en andra frukost. Så så snart vi var över satte vi oss och åt innan vi började att knata. Att natten varit så kall (-4 grader) kunde man då inte tro idag på dagen. Det har varit jättevarmt, strålande sol på en klarblå himmel och vindstilla. Vi gick genom skog nån kilometer innan det började att leta sig uppför och det med besked. Men för en belöning när vi kommit ut ur skogen och hamnat över trädgränsen. Magiskt! Så vackert, som att hamna mitt i en tavla. Medan vi satt och försökte att titta oss mätta på utsikten kom en man som arbetar inom Laponia och pratade med oss en god stund. Ett trevligt och lärorikt möte. 

Vi åt vår lunch vid Jagge innan vi fortsatte den vackra vandringen. Eller vindskyddet ligger i en skogsdunge och det blev vackert igen så snart vi kommit ut ur den. Större delen av vandringen från vindskyddet var relativt enkel, men lite innan det börjar att gå nedför blev det rätt så stenigt och ganska besvärligt att gå. Nedför genom skogen sen var det småbrant och stenigt en kombination som Julia hatar. Men ner kom vi! Vi passerade Pårtestugan och slog upp tältet så snart landskapet blev torrare då det mest bara var myr vid stugan. 






























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar