Bonuspaddling: dag 8
Vaknade till ett ljud som förde tankarna till vattenfall eller annat forsande vatten. Under natten hade det blåst upp så ljudet kom helt enkelt från vågorna som med kraft brusade upp mot stranden. Kombinationen av solsken och vinden gjorde att mina kläder som blivit blöta igår snabbt torkade. Att ta sig ut på böljande sen var ett projekt i sig. Jag vände kajaken och förde ut den i vattnet med nosen först så att vågorna inte skulle bryta över den och på så sätt fylla den med vatten innan jag och kapellet kom på plats. Det lyckades rätt så bra! Blev dock översköljd av några vågor modell större innan jag kommit så pass långt ut att vågorna bröt lite mindre. Vinden kom från nord, nordväst så vågorna var som starkast där jag skulle runda Rågårdsskatan. Så snart jag gjort det blev det lite enklare! Jag fick dock hålla mig ett gott stycke från land för desto närmre land desto större och mer brytande blev vågorna.
När jag kommit ner till mellan Sandören och Torsön, eller egentligen lite innan det så började Soklothällen att läa och det gjorde vågorna mindre, sen tog Torsöm över den uppgiften. Jag rundade Aspsäret och Hummelskäret och hade det skyddat hela vägen fram till Fiskar-Lamalot. När jag kommit dit och skulle ut på mer öppet vatten igen hade vinden lugnat ner sig något och efter ett tag tappade även vågorna kraft.
Jag paddlade ner till Klubbskatan på Digerberget i Sankt Perdersviken och gick på insidan av stora Rönnskäret. Hade god hjälp av vinden på vägen dit! Därifrån gick jag rakt sydväst och strök Svartörarna samt Stor-Ljusen på insidan på min väg till Västeröns nordspets. Längs den sträckan lade sig vinden helt och eftermiddagen och kvällen blev lika lugn som morgonen varit vild. Vattnet blev i stort sett helt stilla. Allt var så vackert! Jag var också väldigt tacksam över det stilla vädret på överfarten över Lillsandviken, Östra Gloppet och Lilla Bastufladen, en sträcka på ca 2 mil från land till land. Jag paddlade in på sydsidan av Laxen och övre Uddskäret i Uddfladan och slogs av hur landskapet förändrats genom dagen. Kvar fanns inte längre några sandstränder där var det stenigt och klippigt.
Jag paddlade ner bland alla öar i Sillerskatkroken på Köklots västra sida till Bessöskatan. Medan solen letade sig ner färgade den världen i ett guldaktigt skimmer. Så vackert! Att det skulle bli vårt att hitta tältplats stod snart klart. Inte lätt när det bara är massa sten i blockterräng. Men jag hade tur och fann en någorlunda platt fläck på Iskmo Lillön! När jag kommit så långt hade jag paddlat den längsta sträckan på en och samma dag någonsin. Märkligt nog kändes det inte särskilt mycket i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar