Fjällfararnas gröna band: dag 5
Richard kände sig bättre i sin fot i morse. Men vi kände alla att det kanske inte var helt optimalt för honom att fortsätta vidare så länge foten strular. Alternativet som blev kvar efter att vi stött och blött frågan ett tag och fått råd från övriga gäster blev att Richard ensam skulle vandra ner till Frihetsli för att möta upp mig och Julia i Abisko senare.
Efter att ha vinkat av Richard och sett till att han började på rätt led började jag, Julia och hundarna att gå i det underbara vädret. Ännu en dag med strålande sol på en klarblå himmel!
Idag kom Julia på vad vandring handlar om och utbrister "Att fjällvandra handlar om att få ont på nya platser varje dag".
Det var en vacker vandring med flera vad precis som tidigare dagar. Möjligtvis nån fler. Det största vadet har hursomhelst varit idag. Det var Jierttáluoppal. Som tur var var det inte mycket vatten som strömmade utan det var rätt så grunt och gick som djupast upp till mitt på vaden. Så jäkla skönt att svalka fötter och ben lite! Vattnet var varmare än jag räknat med men att säga att det var varmt kan jag inte.
Efter att vi korsat Jierttáluoppal väntade lite av en stigning. Men för en belöning vi fick i form av utsikt! VI hade det någorlunda platt ett tag efter det innan det brantade på rejält ner mot Dividalshytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar