Havspaddlarnas blå band: dag 47
Det finns så många fina människor och jag har turen att möta flera av dom under mina turer. Hur fint gjort var det inte av Bosse och Christina att bjuda hem mig, som dom inte ens känner? Glad och energifylld lämnade jag Oskarshamn och fortsatte min paddling norrut.
Blå jungfrun hade jag i blickfånget under första delen av min paddling, på håll snett framför mig.
Varmt och skönt har jag haft det hela dagen. Tror att jag lämnade ett något sämre väder och hamnade i ett något bättre, för var gång jag tittade bak såg molnen rätt så mörka ut.
Svallvågorna efter dom stora färjorna håller i sig, eller snarare kommer, långt efter att båtarna passerat upptäckte jag snart. Inte så att det var någon fara, mer förvånande.
När jag startade hade jag sikte på Fittjö och sen sneddade jag ut till Sandvik och därefter Kråkelund. Kärnkraftverket som jag såg på håll kan inte direkt räknas in till det vackra som jag får se dagligen.. Men kanske bra med kontraster så att det vackra framstår som än vackrare?
Det är en del öppet vatten förbi kärnkraftverket, men det gav inga som helst besvär som vädret var supert!
Jag gick upp förbi Ekö och Strupö och sen till Ö Eknö och Händelöp.
Jag har paddlat förbi flera sagolikt vackra platser! Underbart vackra Sverige <3
Det blev en väldigt lång paddlingsdag. Jag blev så himla glad när jag kunde se dagens mål Spårö, efter att jag passerat Hornsudde, och än gladare när jag fick se Annika stå och vinka. Stenis kom och mötte upp mig nere på bryggan. Lyckan av att få komma till ett dukat bord efter en heldag i kajaken. Enorm!
Sist jag var på besök hos Annika och Stenis var 3 år sedan när jag cyklade förbi under min Sverige runt tur. Så fint och trevligt att nu få se dom igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar