söndag 12 april 2015

6/4-15 Blerikstugan-Klimpfjäll

6/4-15 Blerikstugan-Klimpfjäll 
Dag 45

Någon gång under natten blåste det upp. Till en början märkte jag mest bara av ett susande, men allteftersom att vinden tilltog i styrka märktes det allt mer inne i stugan. Det dröjde inte länge förrän den började vara utkyld och susande ersattes av ett dån. Jag blev orolig för att vinden skulle ta mina skidor med sig så jag gick ut och hämtade in dom så kunde jag somna om sen. 

Vinden mojnade under morgonen. Men först i niotiden så jag startade inte förrän då. Det blev en hård start med några hundra höjdmeter till passet som är precis norr om Fiehteres. Sista biten upp var rätt bitig med vinden. Föret var extremt sugit, det klabbade utav bara den trots nyimpregnerade stighudar och relativt nyvallade belag. Styltorna växte sig allt högre under skidorna. 

När föret är som det var får man ingenting gratis. Det var knappt så att det gled alls nedför. Men vi tog oss neråt även om det inte alltid kändes så. Allt eftersom att temperaturen blev varmare och snön mjukades upp än mer av solen så slutade det att klabba. Snön blev så sur och tung att hundarna kunde gå utan skor för första gången. Nu blev det snarare bakhalt så jag var tvungen att ta av mig skidorna och gå på några ställen upp till Bavne. Skoterleden som gick ner därifrån var bitvis rätt så brant och relativt smalt. Sen hade det vallar på sidorna så jag kunde aldrig vika av från det och skråa lite för att få ner farten. I dessa backar var jag glad över att snön sög ner både skidor och pulka så att farten minskades. Men känslan ner var ändå lite av en bergochdalbana. Branta knyckar, tvära svängar och sen några eller ganska många pucklar på det :)

Vi körde på tills vi nådde Kultsjön. Det blev allt tyngre att ta sig fram. Kändes som att stå och trampa på en tjockmadrass. Det bar inte för varken hundar eller mig. Pulkan kändes ha ökat väldigt mycket i vikt när den hela tiden sögs ner. Kanske att det är lite så här det känns att röra sig genom kvicksand? Bara det att denna kvicksand inte var så djup som tur var. 

Jag hade hoppats på en snabb åktur längs Kultsjön bort till Klimpfjäll. Men den blev tung. Väldigt tung. Sista timmarna började det regna i tillägg så då blev det lite tyngre psykiskt också. Jag tror att det var mer pannben än muskler som tog mig hela vägen fram. Vega har kämpat på hela dagen medan Alice inte velat hjälpa till alls. Kanske att hon tyckte att det räckte som hon var så duktig igår.

Aldrig har jag kommit fram så sent som jag gjorde idag. Klockan hade hunnit passera 20.00 innan jag var på plats på Fjällgrden där jag hyrt en lägenhet för natten. Skönt att komma in från regnet och kunna hänga upp allt som blivit blött på tork. Aptiten har det varit som det varit med på sistone, men när jag kom fram idag så var den tillbaka. Med råge! 

Även om jag inte blir blöt igenom mina skalplagg när det regnar så gör regnet mig frusen. Tröttheten från dagens skidåkning bidrog nog också till att göra mig frusen så det var riktigt skönt att mjuka upp kroppen med en värmande dusch!  

















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar