måndag 13 april 2015

11/4-15 Slipsikstugan-Brattåsruet

11/4-15 Slipsikstugan-Brattåsruet
Dag 50

Ungefär lika förväntansfull som ett barn på julafton var jag när jag vaknade i morse. Precis som många barn gör på självaste julafton vaknade jag extra tidigt. Skillnaden låg nog i vad vi lyssnar efter. Barn efter paketprassel och fötter, jag efter vind. Men jag hörde ingenting! Det betyder vindstilla!!! Jag flög upp ur sängen, sprang ut för att se efter om så verkligen var fallet. Vindstilla var det kanske inte, men det blåste inte mycket! Denna dag ska inte "gå till spillo" tänkte jag och satt igång med morgonbestyren. Frukost och sen packa. 06.30 var pulkorna färdigpackade och jag redo. Men så slog det mig, vart är Alice?! Hon stod här alldeles nyss. Jag går runt stugan och ser henne mot husknuten. Vad gjorde hon då där? Jo, nån jävel har nån gång suttit där och skitit. Vem fan sätter sig intill husknuten? Vem tänker så sjukt kort och inte alls på att det kommer att tina fram? Jag skriker på Alice, hon kollar upp. Helt brun i ansiktet. Så fruktansvärt vidrigt. Jag blir skogstokig, dels på den jäveln som är skyldig till detta och dels på Alice. Människan som är skyldig fanns ju inte där så Alice fick ta min vrede själv. Efteråt var hon som ett lamm. Aldrig har hon lyssnat så väl. 

Efter så många heldagar i stugan var hundarna fulla av överskottsenergi och överlyckliga över att åter kunna vara ute. Dom verkade även glada över att få arbeta igen. Iaf den första biten ;) 

Vädret var till en början svårtytt, det såg ut att kunna bli precis vad som helst. Så jag skidade på med kraft och fart för att vara säker på att hinna fram till Raukasjö uti fall att dåligt väder skulle komma. Snön var perfekt att skida på! Vi började med att skida upp innan det vände och vi skulle ner genom fjällbjörkskog. Vega fick som vanligt springa framför mig nerför, jag vill vara säker på att hon inte tränger sig och därigenom skadar sig själv eller mig. Så det gjorde hon även nu. Jag blev dock väldigt paff när jag ser henne stå nos mot nos med en skoter! Det var Tommy i Raukasjö som kom med fjällräddningspulka. Pappa hade ringt honom för att höra om dom hade sett till mig. Det hade dom såklart inte som jag varit uppe vid Slipsikstugan. Han tänkte åka upp till mig idag för att se hur jag hade det om det fanns nån fler anledning än vädret till att jag varit i stugan så pass länge. Han hade även med sig en påse med överraskningar till mig! Delikatoboll, choklad och coca-cola :) Tack!

Som klockan bara var åtta på morgonen så gick jag aldrig in i Raukasjö för att äta en av dom omtalade våfflorna. Istället fortsatte jag längs med sjön och upp på leden. När jag tagit mig upp från sjön igen bestämde sig vädret för att bli vackert. Så pass vackert att jag kunde skida i enbart sport-bh! Då var det svårt att tro att det var full storm så sent som igår.

Det var en vacker skidtur ner till Ankarede där jag hade en depålåda väntandes på mig. Som klockan inte var så mycket när jag kom fram så fortsatte jag ett stycke till. Ett extremt tungt stycke... Jag hade räknat med en lätt tur över sjön Stora Blåsjön. Men som bekant blir det sällan som man tänkt sig. På större delen av sjön var det övervatten, som mest 1 dm! Det var så sjukt tungt att skida igenom och tid tog det! När jag väl nådde udden var jag genomblöt om fötterna. Jag skidade över udden men så snart jag kommit över bestämde jag mig för att slå läger. Där tog orken slut. Men det var inte så konstigt egentligen, närmare 5 mil har vi skidat idag :)

























1 kommentar: