Dag 29
Jag fick vakna till en fantastisk dag! Den blå himlen från igår var kvar och bjöd på kallgrader men med en sol som värmde.
Jag kom iväg mycket senare mot vad jag brukar. Jag tänkte att idag ska jag bara ta det lugnt då det kändes som förkylningen startat om. Jag åt en lång och god frukost med godsaker som pappa skickat med som extra i depålådan.
Det har varit en ganska slitsam sträcka. Inte längdmässigt, men väldigt många höjdmeter skulle tas och en del av dom väldigt branta. Jag kunde inte ta i så mycket som jag ville för då började jag bara att hosta. Så jag gick långsamt söderut. Öster om Livkko var det brant och hårt. Inte ens dom långa stighudarna hjälpte. Så då fanns bara ett alternativ kvar. Att gå. Vega kämpade på jättebra, det var bara nån kortare sträcka hon behövde lite hjälp med.
Jag kom så fram till Tsielekjåkkstugan, som mer liknar ett vindskydd.
Förkylningen stjäl mina krafter, så nu ska jag sova och hoppas på att jag är frisk imorgon. Därför blir det en natt i vindskyddet/stugan. Det har ännu inte mörknat ute men jag orkar inte göra annat än att krypa ner i sovsäcken för att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar