Dag 25
Den oroligaste natten på länge. Det blev inte många timmar med sammanhängande sömn. Jag vaknade febrig av att jag antingen svettades eller frös. Min sämsta tå blir bara sämre och sämre och det var också något jag vaknade av. Jag trodde nästan att tån skulle lossna i natt. Den har gått från att bara har varit full med blåsor till att vara allt mer svullen och röd. Infekterad och sårvätska och blod som inte vill sluta rinna från under nageln.
Natten var vacker. Ett svagt norrsken och miljoners stjärnor. Stjärnhimlen är mäktig när det inte finns några ljuskällor. Stjärnorna lyser så mycket starkare här och det känns som att det är fler i antalet.
Med en seg kropp kom jag ut och började skida österut. Förkylningen har gjort sig påmind hela dagen. Både med hosta och orkeslöshet. Jag fryser och svettas om vartannat eller både och samtidigt. Jag kom inte långt innan jag var tvungen att pausa och sätta mig ner och vila ett tag. Så har jag gjort hela dagen. Skidat en kortare sträcka och sen vilat. Jag har haft tur med vädret. Det var molnigt när jag startade i morse. Men solens strålar letade sig igenom molnen och gav upphov till ett vackert sken. Molnen skingrades sig helt längre fram på dagen så himlen blev helt blå.
Det var en vacker skidåkning idag. Många vackra vyer! Sen hade jag lite av en uppförsbacke vid Muorannjunnje. Jag startade på 580 möh och skulle upp på 960 möh. Tack för dom långa stighudarna. Utan dom skulle det bara vara ett att göra. Gå. Att nå den högsta punkten ger alltid en skön känsla.
Vi skidade på till Vaimokstugan där stugvärd Emma hälsade oss välkomna. Vi satt ute i det sköna vädret och pratade innan jag gick in och värmde på soppan som jag fick av Micke igår. Det var så gott! Efter att ha ätit så bäddade jag ner mig i soväcken och dubbla täcken och sov ett par timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar