Dag 19
Så underbart det var att sova i tält igen! Jag älskar verkligen att tälta! Jag har sovit både hårt och länge i natt. De flesta nätter som jag sover i tält sover jag 9-10 timmar per natt så skönt och sällan känner jag mig så utvilad på morgonen som när jag gjort det!
Jag vaknade till en schizofren dag. En dag som inte kunde bestämma sig för vilket väder det egentligen skulle bli. Första gången jag tittade ut genom tältet var det grått, andra blå himmel. Sen han jag knappt ut ur tältet förrän stora snöflingor började falla från himlen. Snöfallet upphörde dock lika snabbt som det startat.
Vilken skillnad det är på att ha ett par tovade innerskor i pjäxorna. Saknar verkligen dom från pjäxorna jag hade innan. När jag hade dom pjäxorna frös jag aldrig om fötterna. I morse måste jag säga att det var kyligt om tårna innan jag kommit igång. Vi började med att följa skoterspåren från igår över sjön bort till Vuojatädno och vidare längs den. Vi hann inte långt på vattendraget innan hela himlen tjocknade på sig och stora snöflingor började slå en i ansiktet så att det var omöjligt att se något alls utan googles. Sikten försvann på en sekund så det började att bli lite svårare att orientera sig och skoterspåren försvann helt. Vi gick utan sikt i ett par kilometer innan det vackra vädret kom tillbaka och med sig hade det perfekt sikt! På avstånd såg vi en grupp på sex personer med varsin pulka som gensköt oss och började gå på våra spår. Det var inte särsikt djup snö. Men tillräckligt för att det skulle kännas! Dom blev nog däremot väldigt besvikna när dom såg att vi stannade för att luncha vid Njunnjása Skajdde. Då började dom spåra själva och gå allt mer på Vuojatädnos sydsida. Jag tror dock att dom ångrade detta beslutet lite senare när vi passerat samevistet Sallohaure och kom på nydragna skoterspår medan dom inte kunde ta sig dit då det var öppet vatten mitt på vattendraget! Vi hade sen skoterspår att gå på hela vägen fram till Låddejåkkå. Men det var väldigt mycket öppet vatten så vi fick gå några omvägar. Men hellre gå en omväg spårat än att gå och spåra själv! Vi gick söder om ön Gievgessuoloj men fick bara runda öns södra spets och börja gå en bit norrut istället pga öppet vatten. Sen rakt västerut en bra bit innan skoterspåren började gå mot samevistet Vastenjaureoch vidare mot Lådderåhto och till stugan Låddejåkkå.
Helena gick upp för att bo i stugan medan jag och hundarna fortsatte ett litet stycke för att slå upp tältet. Min aptit har kommit tillbaka så nu kan jag äta alla måltider! Det gör sitt till för orken också! Både igår kväll och nu ikväll så har munspelet som pappa skickade med till Ritsem plockats fram. Jag har spelat och Vega sjungit så vackert till. Känns fint att den gamla "traditionen" från alpvandringen kommit tillbaka :)
Alice har varit duktig idag och hjälpt till en hel del. Tyvärr är hon ingen hjälp när jag ska gå först och spåra, så då får hon gå lös. Men sen när Helena spårar så vill hon ikapp och drar jättebra. Vega drar jättebra hela tiden. Det gick dock lite tungt för henne några gånger idag då det klappade en del under hennes pulka. Jag fick byta stighudar som det klappade och isade så mycket på det paret jag hade. Efter att jag bytte gick allt så mycket lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar