Dag 115: Biv. dei Pescatori
Jag vaknade i natt med en odefinierbar panikkänsla i kroppen. Allt jag kände var att jag var tvungen att komma ut ur tältet för att få luft. Så det var just vad jag gjorde. Barfota stod jag på den frosttäckta marken, blev så klart kall om fötterna så jag tog på mig mina skor. Jag kunde fortfarande inte komma på vad panikkänslan kom ifrån. Det var en vacker natt, helt stjärnklar och jag kunde se Matterhorn.
Härifrån varnas den känsliga läsaren.
Eller ni som känner mig vet att jag är för pryd för att gå in på detaljer..
För att inte gå in allt för mycket på detaljer så stod det snart klart att jag blivit matförgiftad, eller ännu mer troligt druckit dåligt vatten. Resten av natten var jag tvungen att gå ut ur tältet var 5:te minut. När morgonen kom så tänkte jag att jag var tvungen att ta mig någonstans där jag kan hitta bra vatten. Så jag packade samman, något som tog extremt lång tid. Sedan började jag gå de trehundra meterna bort till bivackstugan vid andra änden av sjön. En vandring som tog närmare en timme. Kunde bara gå en kort bit åt gången innan tunnelseende kom och sockerdrickskänsla i händerna. Då är det bara att sätta sig tills det släppt.
Resten av dagen så var jag bara liggande i sovsäcken på liggunderlaget utanför stugan. Jag var för trött i kroppen för att kunna röra mig överhuvudtaget. Aldrig har armar och ben varit så tunga. Hela dagen gick, illamåendet började släppa men orken ville inte komma tillbaka. Jag vet inte hur många timmar jag kan ha sovit under dagen. På natten sen sov jag inne i stugan, orkade inte fixa med tältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar