Dag 97: Alpe Curzalma-Piani della Rossa
I morse var jag med om något som det var länge sedan sist det hände. Jag fick se min egna skugga! Med andra ord fick jag för första gången på länge vakna till en molnfri dag! : ) Det är lycka. Att efter dagar med regn få vakna upp till en regnfri sådan.
Vi började dagen med att vandra upp till passet Scatta Minoia, 2599 möh. Det var en vacker vandring och var gång jag tittade bak kunde jag se den sträcka jag tillryggalagt, sjön Lago Vannino samt passet jag gick över igår Bocchetta del Gallo.
Vägen ned från passet till Alpe Forno, 2220 möh, var grön och skön. Jag hade ett sådant otroligt lyckorus inom mig. Det vackra landskapet och solen som sken var det som gav upphov till det. När jag kommit ned ytterligare lite och började närma mig sjön Lago di Devero o Codelago, med sitt närmast turkosa vatten, så började det helt plötsligt att krylla av andra vandrare. Så många vandrare var det väldigt länge sedan sist jag såg vid ett och samma tillfälle. En av dem, Sandro stannade till en längre stund vid mig där jag satt och pausade. Vi hade ett trevligt samtal av nästintill filosofisk karaktär. När han sedan skulle gå vidare på sin promenad så frågade han om jag hade bråttom. Om jag ville så kunde han bjuda mig på lunch eller fika nere vid Crampiolo en timme senare. Maten på alberguet där han stannar skulle vara väldigt bra. Så jag tänkte om en italienare säger att maten är bra, då måste den vara något utöver det vanliga! Mat utöver det vanliga tackar man inte gärna nej till ; ) Vi möttes upp utanför alberguet, vårt trevliga samtal fortsatte. Det blev en längre paus, flera timmar lång. Maten var som utlovat delikat! Det var inte bara jag som fick god mat, även hundarna. Alla köttrester från dag fick dem, och dem älskade det! När vi sedan skulle gå vidare tog Sandro med mig till det lokala familjemejeriet. Där tillverkar dem allting från mjölken från sina 100 kossor som går och betar uppe på berget, bla där jag gick förbi i förmiddags, Alpe Forno. Han köpte 5 st helt färska yoghurts till mig med olika smaker som souvenir. Jag som älskar yoghurt! Jag är så otroligt lyckligt lottad som får träffa alla dessa trevliga och generösa människor. Trail-magic är ordet!
Jag fortsatte sedan att vandra mot Passo della Rossa. När vi kommit upp till Piani della Rossa, 2051 möh, fann jag den perfekta tältplatsen. Efter att ha fått tältet på plats och kommit i ordning plockade jag fram munspelet. Vega stämde in med skönsång och tillsammans höll vi konsert för de lokala murmeldjuren. Det gav samma effekt som en regndans, mörka moln drog in..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar