onsdag 13 augusti 2014

Via-alpina dag 92

Dag 92: Montada-Monte di Predee

Jag behöver nog inte skriva hur glad jag var över att vakna till en regnfri morgon?! Himlen var inte blå, men dess färg spelar inte så stor roll så länge den inte ger så mycket av sitt regn. Jag packade samman allt och började gå den sista biten genom skog till den lilla byn Frasco, därifrån gick vi vidare längs väg till Sonogno, 916 möh. Vi kom fram till Sonogno före klockan åtta. Jag blev så glad när jag såg att där fanns ett bageri. Vi slog oss ned utanför och väntade tills klockan skulle slå just åtta så att dem skulle öppna. Jag gick in och köpte nybakad rabarberpaj och bröd samt smör och ost. 

Efter att ha ätit min pajbit så började vi att röra oss västerut till vägs ände. När asfaltsvägen som vi följde tog slut började vi följa en stig som tog oss upp till en liten stenby, Püscen Negro, 1331 möh. Vi gick längre in i dalgången längs en liten stig och stannade för att luncha 300 höjdmetrar senare. Medan vi satt där i nästan solsken. Eller det var iaf några solstrålar som orkade sig igenom de mörka molnen. Så kom ett tyskt par gående. Vi började prata och den går via alpina precis som jag. Men dem ska vara ute i en månad och hade precis börjat. Får se om jag hinner träffa på dem något mer innan våra vägar skiljs då jag hoppar på det blåa spåret och dem fortsätter på det röda till Chamonix. 

Efter att ha ätit av brödet som jag köpte som var en specialitet för området och väldigt gott gick jag bara en kort bit till innan jag träffade en getaherde som började att prata med mig. Vi pratade en längre stund, sedan bjöd han in mig på lunch. Polenta och getost som han gjort själv. Ett par timmar satt jag så där och hade en trevlig stund med mycket skratt. Sedan jag läste boken om The Pacific Crest Trail så har jag tänkt mycket på det där med trail-magic och vad mycket sådant jag får uppleva. Jag tänker bla på paketen som jag fått, människor som bjudit in mig till sina hem, påfyllning av telefonens kredit, fikapengar. Listan kan göras lång! 

Sedan gick vi den sista biten upp till passet Forcella di Redòrta, 2181 möh. Jag var helt paff när jag kom fram. För det var rätt så många höjdmeter, men det kändes inte i benen. Det måste ha varit vilodagen som gjorde det! : )
Vägen ned var rätt så brant i stort sett hela vägen till Alpe Pertüs, 1380 möh. Där mötte vi två kossor med enorma horn men med fredlig uppsyn. Vi kom in i en skog och följde en stig som slingrade sig lite upp men mest ned. Alldeles innan Monte di Predee korsar man ett vattendrag, just som vi kommit över fann jag ett perfekt ställe för tältet. Jag stannade därför tidigare mot vad jag tänkt, men det spelar ingen roll som matvaruaffären i Prato Sornico ändå inte kommer att öppna förrän vi tagit oss dit imorgon bitti. 



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar