onsdag 13 augusti 2014

Via-alpina dag 89

Dag 89: Alpe di Pontuna-Cassinone

Att låta sig påverkas av vädret hjälper ju inte. Men jag kan inte rå för att jag gör det. Men idag har det varit till det bättre! Någon gång mitt i natten slutade det att regna och en lätt bris drog in. Så när jag vaknade i morse så var tältet helt torrt! Vetskapen om att vilket väder det än kan tänkas bli under dagen, så har jag ett torrt tält att slå upp är underbar! 

Vi gick ned alla höjdmetrarna ner till Biasca, 292 möh. Vi gick över alpina ängar samt genom skogslandskap. Det gick bitvis brant nedför och bitvis inte fullt så brant. Oftast gick stigen i sådana serpentinbågar som jag blir så yr av. Jag blir lika förvånad varje gång jag kommer till en passage som någon tillrättalagt med stora (ofta enorma) stenar lagda till en trappa. Vilket arbete! 

Nere i Biasca var i stort sett allt stängt så det syntes nästan inte till några människor alls. Jag har ingen som helst koll på vilken veckodag när jag är ute så här. På tur gäller bara de allra "viktigaste" sakerna. Som att hålla sig torr och mätt, vilken dag eller vilken månad det kan tänkas vara spelar liksom ingen roll för välbefinnandet. 
Men som tur var hittade vi en bensinstation med en minilivs. Annars hade vi inte kunnat fortsätta. Jag köpte det vi behövde sen fortsatte vi vidare. Himlen sprack upp allt mer, så ryggsäcken fick agera klädstreck åt allt jag tvättade i förrgår som ännu inte hunnit att torka. Jag passade också på att ladda upp så mycket som möjligt med solcellen. 

Vi gick längs med floden Ticino till Personico. Där vek vi av in mot dalgången Val d'Ambra. Det gick rätt så brant uppför till Bacino val d'Ambra, 616 möh. Därifrån så följde vi en helt fantastisk stig genom mestadels skog på höger sida av dalgången. Vi gick upp till 900 möh till en vacker gammal stenvalvsbro som går över Rierna. På bron hade vi det soligt och skönt. Allt som ännu var blött eller fuktigt från våra säckar hängde jag upp eller lade ut på bron för att torka. Om känslan är underbar att få sätta upp ett torrt tält så är det inget emot att ha allting torrt när man börjar att gå på morgonen. Kängorna är det som är svårast att få torrt när dem väl blivit genomblöta. I morse sa det splash när jag satte i fötterna i dem.. Jag passade också på att borsta håret, det var om man säger lite för länge sedan sist, så det var ett riktigt hästjobb. 78 min senare var dock alla tovor utredda! 














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar