Dag 79: Val da Terman-Alp Cancian
Hur kroppen känns varierar från dag till dag. Idag kan jag inte säga annat än att den känns. Framför allt har jag känt av mina fötter. Dem är smått sargade. Tappade naglar, blåsor och svullna fotleder (inte bara fotlerna även mitt på foten). Trycksåren på höftbenen envisas med att vara kvar. De sista dagarna har det dessutom tillkommit ett trycksår i svanken. Även hur pass pigg jag är i kroppen växlar. Idag har hela jag varit trött. Känslan har varit att någon hällt cement i mina skor. Dagar som dessa så räknar jag till 100 oftare än annars. Varje gång jag sätter ned högerfoten räknar jag. På så sätt får jag korta delmål hela tiden.
Vi började dagen med att gå ned till Posciavo, 1014 möh via Cologna. Stigen vi började följa igår övergick efter bara några hundra meter till en grusväg för att efter någon kilometer bli till stig igen. När den hade övergått till stig hann jag inte mer än en liten bit förrän vänster foten vek sig bara så där. I och med att den vek sig ramlade jag. Just som jag föll kom en man som var ute och plockade svamp gående på stigen. Jag tror att han blev lite orolig för han småsprang mot mig för att försäkra sig om att det gått bra samt att hjälpa mig upp. Det gick bra, blev lite öm bara. Vi stod sedan och pratade ett tag, han hette Dino och hade varit på semester i Vilhelmina förra året.
Sista biten till Poschiavo gick utan missöden. När jag kom ned dit så gick jag till ett kafé för att uppdatera bloggen. Det tog över två timmar, närmare tre. Så när vi skulle gå vidare hade det hunnit bli varmt. Väldigt varmt. Över 30 grader i skuggan! Som tur var kom vi till en stig kantad av träd så snart vi kommit ut ur staden. I solen var det outhärdligt att vandra, men i skuggan gick det bra. Vi gick genom skog och flera minibyar eller ensamma hus, Tessa, Urgnasch, Clef, Somprai, Quadrada och Alp Cancian. Det sista stället vi passerade var alltså Alp Cancian vi fortsatte längs leden upp till den plats där den korsar det forsande vattnet, 2250 möh. En perfekt tältplats som har allt. Utsikt, rinnande vatten, lugn och ro samt är platt! Det första jag gjorde när jag kom fram var att slänga av mig kängorna och gå ut i det kalla vattnet för att kyla ned dem. Dem ömmar alltid mindre efter att jag gör det. Sen slog jag upp tältet och pumpade upp liggunderlaget så att dem får torka upp från nattens kondens. När det var gjort plockade jag fram munspelet och satte mig för att spela lite innan det var dags att börja med maten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar