Dag 77: Salina-Tirano
Första dagen på länge som jag vaknade till en klarblå himmel! Vi började att gå längs La Forgoletta upp till 2419 möh och till sjön Lago di Schiazzera, 2392 möh. det kändes inte som om den leden kanske var den mest välanvända. Den var väldigt igenvuxen på flera ställen. Alldeles efter att vi kommit upp på den högsta punkten så mötte vi en cyklist. Han hade startat i Monaco och var på väg till Trieste längs den röda via alpina leden. Han var fullsponsrad och skulle göra turen på max två månader.
Sjön Schuazzera var verkligen jättevacker! Men vi stannade inte där för att luncha, utan istället gick vi ner till Refugio Schiazzera, den drivs av en stor familj. Vi var inte helt säkra på vad vi egentligen hade beställt.. Men det kom två rätter till oss båda. Det var enorma portioner båda gångerna. Så när vi sedan skulle börja röra oss ned mot Tirano så var vi minst sagt mätta! Gustav som är vänligheten själv bjöd mig även denna gång. Tack snälla du!
Vi följde skyltningen till Tirano. Men någonstans blev det fel. Väldigt fel. Vi fick lägga om våra planer helt och hållet tack vare det och gå ned till Vérvio istället. Det var en låååång väg ned. Längs stigar, grusvägar och nån sträcka med asfalt. (och väldigt mycket brännässlor). Som jag nu gått längre mot vad det skulle ha varit om jag gått raka vägen till Tirano, så kändes det okej att ta bussen dit från Vérvio istället. Vi hade tur när vi kom ned dit, för vi blev omcyklade av ett par. Dem visade sig vara australiensare som var i byn för att hälsa på släktingar. Mannen i paret cyklade iväg till en bilverkstad för att fråga om varifrån bussen gick. När han kom tillbaka passerade en bil, det visade sig vara ytterligare nån släkting till dem. Dem visste precis varifrån och när bussen gick. Vi gick dit och ett par minuter senare kom bussen! Väl framme i Tirano så gick vi till en turistinformation för att få reda på var campingen låg. Efter att ha gjort de ärenden vi hade i staden började vi röra oss mot den. Efter att ha fått flertalet motstridiga uppgifter hamnade vi fel. Vi gick in på ett ställe där dem enbart sålde dricka för att fråga om vägen igen. (Nu hade det dessutom börjat att regna och klockan blivit mycket, 19.30). En fantastisk kvinna som heter Simone arbetade där. Hon berättade att vi inte kunde bo på campingen då den enbart är till för hus-vagnar/bilar. Efter att ha ringt några samtal så berättade hon att hon kunde köra oss till en festanläggning och att vi kunde campa där. Men innan vi åkte dit så bjöd hon oss på vin. Ett riktigt gott mousserande vin!
Hennes vän mötte upp oss på festplatsen. Han visade oss till scenen och sa att vi kunde sova på den. Efter att ha visat oss runt och gett hundarna vatten så dukade han fram med ett rödvin härifrån området. Vi satt vi bordet och pratade och hade trevligt tillsammans med den i över en timma! : ) Innan han sedan skulle bege sig hemåt så bjöd han både mig, Gustav, Vega och Bounty på varsin strutglass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar