Dag 60: Sarojasattel-Naaftal
Om man inte vaknar när man sover i tält och det åskar, då sover man nog hårt. Mathilda berättade för mig i morse att det hade varit ett riktigt åskoväder i natt. Muller, ordentliga rengskurar och blixtar som lös upp hela tältet. På morgonen hade vädret stabiliserats och vi kunde sitta ute och äta frukost i lugn och ro. Efter att vi ätit frukost fick jag hjälp med att borsta ut håret, bara en massa tovar i olika storlekar.. Sen var det tyvärr dags för mig och Mathilda att gå åt varsitt håll. Mathilda gick ned till Planken för att ta bussen därifrån och jag vidare längs via alpina.
Flera jag mötte igår sa att det skulle vara omöjligt för hundarna att ta sig upp till Drei Schwestern och att jag var tvungen att gå runt den toppen. Jag följde det rådet och gick över Garsellalpe istället. Men vi skippade inte toppen för det, istället gick vi upp från det hållet. Jag kände att det var en topp jag inte ville missa, Drei Schwestern betyder 3 systrar. Jag har tre systrar, kändes som att då får man bara inte missa det. Gå upp i deras ära och hedra dem lite! : ) När jag stod på toppen tänkte jag extra mycket på Elin, Emelie och Julia. Tycker väldigt mycket om er och saknar er alla tre! Det var nåt litet krux på den korta vägen upp till toppen som låg på 2053 möh. Jag är så sjukt imponerad över Vega och Bounty som verkar ta sig fram överallt! Jag fick hjälpa till och stötta lite vid en stege, men annars fixade dem allt helt själva.
Nästa topp som stod på tur var Garsellakopf, 2105 möh. Efter att ha gått upp på den och tagit oss den för den branta stigen väntade toppen Kuegrat, 2123 möh. Efter att ha tagit fel vid en stigkorsning hamnade vi även på en fjärde topp, Gafleispitz, 2000 möh. Från alla dessa toppar såg man i stort sett hela Lichtenstein! Det är sannerligen ett litet land, bara 8 km brett och ca 30 långt (hoppas att jag fick med mig siffrorna rätt igår). Runt 40'000 människor invånare har landet.
Många har även sagt till mig att jag absolut inte fick missa fürstensteig, så den stigen som gick längs bergssidan till Alpspitz gick vi sedan. Verkligen jättevackert att gå längs den luftiga leden! Sen väntade enkel vandring längs fina stigar och småvägar förbi Silum och Sücka till Alpelti. Därifrån följde vi en stig till den jättevackra dalgången Naaftal där jag slog upp tältet på en blomstrande äng intill en liten bäck. Vi hade bara ett litet problem på vägen dit, ta oss genom en kohage. Kosorna är som jag skrivit så många gånger tidigare väldigt närgångna.. Man vet aldrig vad som väntar det är säkert, här i Naaftal gick jag förbi en storhage med många Alpackor! (Jag tror iaf att det var klippta alpackor). I Sücka var det en man som passerade oss med en bil, han stannade bilen. Gick ut och runt till bilens baklucka, öppnade den och plockade ut tuggpinnar som han gav till Vega och Bounty. Han gav den minst 10 stycken, sedan gav han mig resten av förpackningen med ytterligare ett tjugotal!
Tiden går så väldigt fort. Idag har jag varit ute 2 månader på tur! Två helt underbara månader! : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar