tisdag 1 juli 2014

Via-alpina dag 59

Dag 59: Letze-Sarojasattel

Även denna morgon var torr! Vi kunde sitta vid samma bänkar och bord som igår och äta frukost. Som Mathilda har sin sista vandringsdag imorgon så kände hon att hon kunde bära lite extra mat. Vi fick en riktig finfrukost med extra gott bröd och ostarna som var kvar sen igår. Båda älskar vi ost!

Vi gick sedan rätt så brant uppför genom en skog tills vi kom till Amerlugalpe. Där träffade vi en jättetrevlig bergslöpare som berättade om områdets historia, svenskar som spelar ishockey i Feldkirch, hur jag ska gå vidare, vilka delar jag absolut inte får missa att gå då de är de vackraste i området. 
Efter en lång pratstund med honom så gick vi några hundra meter för att stanna och luncha. Ännu mer ost, bröd, kex, dadlar, nötter och choklad. Skön stund i solen! 

Därifrån började vi följa en väg istället för stig och gick till Sarojaalpe. Vi gick in där och köpte nån form av färskost. Vi blev lätt förvånade över att möta ett svenskt sällskap där. Det tog dock ett bra tag innan vi förstod att dem var just svenskar. Det var efter att vi försökt kommunicera på både tyska och engelska med dem. Det var inte förrän mannen började prata svenska med Vega som polletten trillade ner. Sen hade vi inte alls långt kvar till Sarojasattel, 1625 möh som blev dagens lägerstället. Det ligger precis på gränsen mellan Österrike och Lichtenstein. Efter att ha slagit upp tältet och fixat lite gick vi ned till Gafadura Hütte för att hämta mer vatten och att fika såklart! : ) Jag provade någon hallonkaka och Mathilda äppelkaka. Check på första fikat i Lichtenstein. Jag hade inte tänkt så mycket på valutan i Lichtenstein innan, men nu vet jag att dem har Schweizerfranc.  

Varje dag bjuder på nån form av överraskning eller oväntad händelse. Dagens heter Heinz. Han hade vandrat upp från Planken till Drei Schwestern och stannade till vid tältet för att prata med mig och Mathilda på sin väg ned igen. Vi pratade länge och väl om allt möjligt och fick lära oss mycket om Lichtenstein, när han helt plötsligt plockar fram en liten flaska snaps och snapsglas ur sin ryggsäck som han bjöd oss på. Mathilda fick stå för snapssångerna : ) Innan han gick vidare så skrev han ett meddelande, på tyska, som jag ska leverera till föreståndarinnan på Pfälzer Hütte. Då jag inte kan tyska har jag ingen aning om vad det betyder däremot. 













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar