Dag 55: Vordere Taufersbergalpe-Körbersee
Vi vaknade tidigt (inte konstigt efter att ha somnat vid kl 20 igår) till en vacker soluppgång. vädret var vackert så vi kunde sitta ute och äta vår frukost innan vi fortsatte att vandra längs led 443 upp mot Mindelheimer Hütte.
Vi stannade till vid Mindelheimer Hütte för att äta apfel strudel. Det är så gott! Även det är en bra sak med att vandra längs alperna, det är aldrig långt mellan platserna man kan äta dem på!
Vi fortsatte vidare längs 443:an till passet vid Geißhorn, 2172 möh. Där efter gick det upp och ner Widdersteinhütte, 2009 möh. Där det enbart gick nedåt ner till Hochtannbergpass, 1677 möh. Vi hade tur som hann komma dit, då väldigt mörka moln drog in väldigt snabbt! Just som vi var nere och gick in i en busskur så öppnade sig hela himlen. Det blixtrade och mullrade. Så där blev vi sittande ett tag. En hagelskur kom med kikärtsstora hagel. När det lugnade sig gick vi vidare, vi hann dock bara gå ca 500 m innan vi uppsökte nästa busskur pga ytterligare en åskskur. När den lugnat ned sig började vi gå vidare, vi kom inte långt innan regnet kom åter. Så i stort sett hela vägen regnade det på oss fram till Körbersee. Genomblöta var vi när vi reste tältet. Men både jag och Matilda vid gott mod! Vi fick laga mat i tältet. Efter nån timme så slutade det regna, då insåg vi att vi slagit upp tältet i en kohage, bjällrorna kom allt närmre. Till slut hade vi dem nosande på tältet. Bara en sak att göra, plocka fram munspelet. Min och Vegas orkester fick dem till en början att backa något, innan dem började leta sig allt närmre igen. Men dem är fredliga, det var i alla fall vad vi försökte intala varandra..
..Det började komma allt fler kossor och allt större. Deras uppsyn såg inte lika fredlig ut som de första. Vi började känna mular i våra nackar när vi satt i tältet. Marken skakade som om det vore jordbävning när någon av dem bestämde sig för att löpa amok mot oss. Bara ett att göra. Gå ut och slå med kastrullocken i ett sista desperat försök att skrämma iväg dem (från deras egna hage...). Ingen lycka där, dem stod bara kvar och kollade dumt på oss. I samma veva anlände även ett gäng kalvar. Jag och Matilda kollade på varandra. Tänkte samma sak, -här kan man inte stanna, i alla fall inte om man vill överleva natten. Men som tur var regnade det åtminstone inte just då. Vi packade snabbt ihop våra prylar, bar iväg dem och hundarna för att sedan gå tillbaka och hämta det fortfarande uppslagna tältet. Hotellgästerna på det närliggande hotellet måste ha haft en rolig syn när de såg oss springa genom kohagen på varsin sida av de uppslagna tältet förföljde av hela koflocken...
Som tur var fann vi en platt och dold plats inte långt därifrån. Med betydligt fredligare grannar, blommor.
Vi har vandrat den sista sträckan av Allgäu alperna och den var väldigt vacker! Naturen och landskapet är helt fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar