torsdag 19 juni 2014

Via-alpina dag 47

Dag 47: Drachensee-Bichlbächler Alpe
Gårdagskvällen fick en vändning jag inte alls räknat med. DAV hade varit uppe i Coburger Hütte, tillsammans med ett gäng studenter, sen i måndags och kollat igenom alla klätterleder i området. Bytt bultar etc som varit uttjänta. De hade sin avslutningsfest igår, några av dem kom ner till mitt tält med en tunna öl. Jag dricker egentligen inte öl, har knappt aldrig ens smakat. Men man måste ta seden dit man kommer. Sen bjöd dem med mig upp till stugan där Christoph Hainz skulle hålla föredrag. Christoph Hainz är Österrikes bästa klättrare genom alla tider sägs det. Allt sades på tyska, men jag hade sån tur att tjejen som satt bredvid mig översatte allt. Senare på kvällen drog en man fram ett dragspel och en annan en gitarr så blev det musik och allsång. Allt högre ju längre kvällen framskred och ju fler liter öl som dracks.Efter nån timme blev det dans och en kvinna plockade fram en klarinett och stämde in i spelandet. Det var en väldigt trevlig kväll!

Jag tyckte att gårdagen hade en grå start. Den var ändå ljus om man skulle jämföra med dagen. Idag var det helt tjockt med dimma. Kallare mot vad det varit på länge och riktig rå luft. Vi började att gå rätt så tidigt längs led 812 ner till Biberwier, 989 möh. Bitvis var det rätt så brant och stenigt. Andra sträckor var lättare. Sista biten gick genom skog. Jag har insett att jag blir väldigt yr av att gå på zickzackleder nedför. Uppför är det inga problem men ned, hela världen snurrar för mig till slut. När vi hade gått i lite över en timma började världen att spricka upp och ljusna. Först såg vi ljuset nå dalgången och sedan kom det även till oss. Hela dagen har vi sedan haft växlande molnighet.

I Biberwier hade jag räknat med att köpa mat. Tji fick jag då det är söndag idag och precis allt var stängt. Men jag behövde mat till både mig och hundarna. Så vi fick gå till Lermoos där en bensinstation hade öppet. Så då ordnade det sig. Sen fick vi gå upp till Wolfratshauser Hütte, 1751 möh. Från det hållet istället. Där stannade jag och åt lunch, nån specialitet för området. Ost i vinägrett, jag har alltid älskat ost. Men har börjat få svårt för dem som smakar för mycket ladugård. Det gjorde den här. Men med vinägretten och bröd var den god.

Från Wolfratshauser gick vi vidare till dalgången Gartner Tal, 1510 möh. Vi följde så dalgången upp till passet Sommerbergjöchle, 2001 möh. Det var en fin vandring. Lite lagom lutning, grönt och vacker utsikt var gång jag tittade bak. Ned till Bichlbächler Alpe, 1606 möh var det "Sound of music"-känsla! Väldigt vackert och allt fler moln skingrades. Här nere hittade vi en perfekt liten tältplats alldeles intill en kallkälla. 
























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar