Via-alpina dag 45

Dag 45: Meilerhütte-Partnachursprung

Jag åt frukost på hütten innan jag tillsammans med Matthias, en tysk man som jag träffade i stugan, började att gå nedåt mot Schachenhaus, 1861 möh. Det var en relativt lätt sträcka att tillryggalägga. Utsikten över bergskedjan Wetterstein var verkligen vacker. 

Väl nere vid Schachenhaus så gick jag på en 45 min lång guidad visning av ett av kung Ludwigs semestertillhåll. Jag förstod ingenting av vad som sades då guiden enbart talade tyska. Men något jag fick med mig var att huset stod färdigt 1870 och liknar ingenting man förväntar sig finna bland berg. Hela övervåningen var som tagen direkt från tusen och en natt. De färgade glasrutorna bildade ett dansande mönster i olika färger på golvet. Golvet var helt täckt av en orientalisk matta och mitt på golvet stod en fontän. Längs rummets alla väggar var en soffa. Allting var dekorerat i guld. Tyvärr var det inte tillåtet att ta några foton där inne.. Men söker man på "The Royal Houzse on the Schachen" så bör man finna det.

Sedan gick vi vidare nedåt till Bockhütte, 1072 möh. Det var en lång, snirklig och rätt så brant väg ned. Kändes ofta som om serpentinbågarna alla ville ta slut. Efter att ha gått fram och tillbaka en längre stund blev jag alldeles yr. Samma känsla som när man springer i en spiraltrappa. Nere vid Bockhütte så bjöd Matthias mig på lunch, ärtsoppa. Han gav mig även rester från sin matpacke. Han skulle återvända till civilisationen idag, jag fick både äpplen och choklad!

Vid Bockhütte gick vi så skilda vägar. Jag och hundarna fortsatte in i dalgången Reintal som alltså ligger i Wettersteins hjärta. En väldigt vacker vandring längs med en flod tog oss till Reintalangerhütte. Ett sagolikt vackert landskap! Nån bergsart gör att vattnet här upplevs som alldeles turkost. Längre in i dalgången bildade floden ett delta. Väldigt vackert! Efter det så såg det ut som om vattnet fullkomligt sprutade ut direkt ur berget, men det var bara dalgången som smalnade av där. Mäktigt vattenfall var det i alla fall! Sen kom vi till Reintalangerhütte som vi bara passerade. Sämre väder var på ingång och jag ville gärna finna en bra tältplats innan det kom över oss. Det gjorde jag längst in i dalgången. Just innan det brantar på upp till Knorrhütte. Så nu sitter vi i tältet, ute hällregnar det och vi hör åskan mullra.