Dag 37: Faden-Fürstein
Vilken skillnad det är på att ligga på ett tunt liggunderlag vs ett tjockt! Är så glad att jag fick mitt tjocka, dunfyllda, härliga liggunderlag skickat till mig! Jag är tämligen säker på att jag håller värmen bättre nattetid med det också. Bara fördelar! I natt har det regnat, massor. Jag tältade på 2200 möh, från 2300 kom nederbörden i form av snö istället. Det har även blåst rätt så mycket. I morse så var himlen ännu täckt av mörka moln och de flesta av bergstopparna gömdes i dimma.
Mannen som jag pratade med på turistinformationen i St Johann igår kan inte vetat vad han snackade om. Jo, det skulle vara lite snö sista biten till passet. Det beror kanske på vad man har för referensramar, men 30 cm sursnö är inte lite enligt mina iaf. Det var på sydsidan som jag gick uppför. På andra sidan sedan var den knädjup. Att gå de sista 250 höjdmetrarna upp till Hundskehljoch, 2557 möh tog sin lilla tid. Det var tungt. Väldigt tungt. Väl framme belönades vi inte direkt med någon utsikt då det mesta var dolt av dimman. Men vare sig jag har utsikt när jag kommer upp till ett mål eller inte så uppstår ändå en speciell känsla!
På väg ned sedan genom Hundskelhgrund/Karlahner var det nästan ännu tyngre. Snön var som sagt ännu djupare och på många ställen bar den inte alls. Då brakade jag ner helt och hållet med det benet. Så höll det på ned till 2000 möh, då det började på att vara snöfritt. Bara några snöfält här och var. Allt fler andra vandrare har jag börjat på att möta! Idag har jag mötte tre par, av den typiska sorten som man ser här, mannen bär den lilla ryggsäcken, kvinnan kommer trippande några meter bakom. Hon har väst och jackan knuten runt midjan (ingen ryggsäck). Nu vill jag inte vara den som är den, men i stort sett alla par jag mött så långt har haft den konstellationen. Jag har även mött den första långdistansvandraren idag. Han har vandrat i två veckor och går mellan gasthausen. Han berättade att i Mayrhofen hade dem berättat på turistinformationen att passet var stängt. Så bra att man får samma information tänker jag. Nu var det inte så farligt, det hade kunnat vara betydligt värre. Det var tungt och blött, men det var allt! Hundskelhjoch är ett pass som ligger på gränsen mellan Italien och Österrike. Så nu är jag i Österrike igen. Har kommit in i området Zillertaler Alpen.
Vi följde så leden ner till Bärenbad. Där blev jag glatt överraskad. Enligt min karta skulle jag behöva gå längs en väg hela vägen till Mayrhofen. Så var det inte alls utan hela vägen jag gått så långt har det funnits stigar och småvägar längs med floden Ziller.
Var dag bjuder på sin egna typ av utmaning. Den ruttna snön var inte dagens. uUtan det har alla kohagar som vi gått genom varit. Lite läskigt (sjukt, galet jätteläskigt enligt Bounty) tycker jag allt att det är när dem kommer nära. Speciellt de unga djuren. Dem är lite för nyfikna. Vega är så duktig och går antingen fot eller bakom mig trots dessa "störningsmoment". Bounty har jag fått bära vissa av dessa sträckor då ungdjuren kommit på tok för nära för hennes smak.
Dalgången Zillertalgrund som vi gått genom från Bärenbad har varit väldigt vacker att gå i. Men det känns lite märkligt att komma från ett snötäckt landskap och hamna i ett där de som bäst håller på att slå den första grässkörden.
Ibland är det lätt att hitta en bra tältplats, andra gånger svårt. Ju närmare samhällen man kommer desto svårare är det. I det här området är det mycket åkermark och som sagt kor. Men till slut fann jag en liten liten platt yta intill en skogsväg. Den första sådana yta jag hittade ratade jag efter att ha satt ner staven på den och en stor orm ringlade iväg. Tältet får precis plats på den, men man behöver inte heller mer plats än så! Och Ziller rinner alldeles vid sidan om så att jag har vatten.
Imorgon kommer vi åter ut på via-alpina-leden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar