tisdag 3 juni 2014

Via-alpina dag 32

Dag 32: Ochsenfelder Hütten-Grente Alm
Det var en väldigt kall natt i natt. Vet inte hur många minusgrader, men minusgrader var det med säkerhet. Hundarnas vattenskål var täckt av en ishinna, tältduken och gräset var täckt av frost. Allt går lite osmidigaren när det är kallt. Eller när det är kallare mot vad man vant sig vid. Men som tur är får man upp värmen så snart man börjar att röra på sig. 

Det var en väldigt vacker vandring upp mot Grüblscherte, 2594 möh. Vi gick upp längs en sydsida så vi hade barmark i stort sett hela vägen upp. Terrängen och miljön påminde en hel del om den vi har hemma. Det är alltid lite spännande att gå upp på en topp, man vet liksom aldrig vad som väntar på andra sidan. Vi hade en vacker utsikt över dalgången Antholzer Tal. På vägen ned sedan var det snö vi fick röra oss över. Nästan mer is än snö. Den kalla natten hade gjort snön hård. Hit hade solen ännu inte nåt för att smälta den. Men det var inte så brant, så det gick helt problemfritt att ta sig ned till Grüblalm, 2038 möh. Där blev det återigen snöfritt. 

Vi vandrade längs led nummer 8 från Grüblalm. Väldigt fin skogsvandring. Rätt så brant, men väldigt fina och tillrättalagda stigar hela vägen ned till Gde. Rasen-Antholz. Väl nere i det lilla samhället gick jag in på ett kombinerat bageri och minilivs. Satte mig i solen och avnjöt detta samt kollade på människor. Rätt så många vandrare verkar utgå från detta ställe. Alla typer av vandrare. Många handväsktyper märkte jag ganska snart. Efter en fin timmes paus så vandrade vi vidare. Nu längs led nummer 6A. Den tog oss hela vägen upp till Grente Alm, 2002 möh. Antholz-Stampfer Mittertal ligger på 1240. 

Vandringen var vacker, vädret var också vackert! Linne och shorts kunde jag vandra i. Härligt! Vi gick över ängar, jag gillar känslan som uppstår inom mig när jag vandrar över en äng som står i full blom. Dess blommor var nästan lika långa som jag. Jag kände mig liten, på ett bra sätt! (Inte som jag gör när det åskar, då känner jag mg också liten. Men på ett dåligt..)  När man går över en sådan äng kan man inte tänka annat än att världen är god. Jag har för övrigt inte tänkt annat en endaste gång sedan jag började vandra för en månad sedan. Hur skulle jag kunna göra det? Jag möter fantastiska människor, får se och uppleva underbara naturområden och vyer. 
Vi har gått genom vår första kohage fylld med kor idag. Läskigt tyckte Bounty. Vega bara är, som vanligt. Ska mer till än några kor för att få henne att tappa fattningen. Även här var stigarna genom skogen fint tillrättalagda. När jag blev trött behövde jag bara vända mig om för att se ut över den vackra utsikten över dalgången, så återkom energin snabbt. Mötte ett brittiskt par på vägen upp, dagsvandrare, hon handväsktyp. Hon var inte road, eller mest trött. Gjorde henne djupt besviken när jag talade om att platsen vi stod på inte vara Grente Alm, utan det där är en privat stuga och det är 250 höjdmeter kvar.. Fick så dåligt samvete att jag erbjöd henne min chokladkaka. (Som tur var) tackade hon nej. 

Utsikten blir ju bara bättre och bättre ju högre upp man kommer. Framme vid Grente Alm är den bara helt underbart vacker. Jag kan blicka ned över en värld, som ser overklig ut och titta upp på vackra snöbeklädda bergsformationer.

Livet är vare sig meningsfullt eller meningslöst, det bara är. Det är en massa ögonblick och stunder. Det är alltså vad man gör under dessa stunder som utgör livet. Fyller man dessa stunder med vad man själv anser vara meningsfullt har man således ett meningsfullt liv. Gör man å andra sidan tvärtom, att man fyller sina stunder med sånt man inte gillar. Då blir också livet självt meningslöst. Just nu fyller jag mitt med enbart sånt jag gillar, älskar rent utav. Min tillvaro präglas av harmoni. Jag är lycklig. 






























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar