måndag 5 maj 2014

Via-alpina dag 4

Dag 4: Razdrto-Medvejsek
Molnen hängde gråa och tunga när vi började den rätt så branta (väldigt branta bitvis) stigen upp mot Vojkova koca na Nanosu. På några ställen liknade det nästan nån form av klättring, på de passagerna fick jag putta på/lyfta Vega. Men sånt är inga problem, som vi tagit den typen av passager tillsammans förut. Bounty skuttar fram över allt som hon aldrig gjort annat. Ett annat knix var en smal passage med bergsvägg på ena sidan och ett stup på den andra. Där fick jag ta av Vegas klövja, så gick det bra där med. För Bounty var det inte ens smalt.. 
Det faktum att det regnade så mycket igår gjorde så klart det hela lite trixigare då både stenar och rötter var hala. Det var till att gå försiktigt!
Väl uppe på toppen, 1264 möh (så nu har vi passerat 1000 möh för första gången denna tur) så blåste det en hel del och vi hade ingen som helst sikt. Så att njuta av nån utsikt var det inte att tala om. Att finna rätta stigen därifrån var inte heller någon barnlek, till slut tog jag hjälp av GPSen, hade nog fått leta länge efter den i dimman annars. 

Att gå genom skogen kändes lite trollskt, alt som om vi hamnat mitt i inspelningen av Alice i underlandet. Kändes inte direkt mindre som så då ett rådjur hoppade fram från ingenstans. På vägen ner mot Sv. Brikcij fick jag gå väldigt långsamt, om jag tyckte att det var halt på vägen upp så var det inget som på vägen ner. På denna sida var det som att springa gatlopp genom en lervälling. Jag lyckades dock hålla mig på benen, något annat jag lyckades med var att tappa bort stigen.. Med kompassens hjälp gick jag åtminstone åt rätt riktning och kom så småningom på stigen igen. 
 
Från Strane var det ännu lite halare genom den första skogen, där lyckades jag med bedriften att ha gyttjebrottning med mig själv. För att sedan hamna som en sköldpadda på rygg. Gissa första tanken? Självklart, se sig om och tänka; -var det någon som såg mig? 

Vi lunkade på tills vi kom till den historiska platsen Predjama. (Hann gå fel ännu en gång på denna sträckning). Men jag nöjde mig med att kolla in slottet från håll innan vi fortsatte vidare. 

Fram till Predjama var det bra vandring (bra för mig är allt utom asfalt). Från Predjama var det asfalt i åtminstone 5 km innan vägen övergick till grusväg.

Vega hon bara går på, spelar ingen roll vad som dyker upp. Blir Bounty leds gör hon som sina kära mor hon lägger sig. Jag kan inte påstå att hon direkt är överförtjust i att gå i koppel. Får hon vara lös går däremot allt bra. 

Vet att det är några som undrar hur det går med mina fötter så här kommer en uppdatering. Skavsår (eller om det är trycksår) under småtårna och höger häl. Samt på båda hälarna. Vänster foten har känts rätt så okej så långt, känner av den lite mer nu efter att ha trampat snett vid ett par tillfällen idag. Men mina fötters status är betydligt bättre än vad jag vågat drömma om. När jag ändå håller på kan jag komplettera med trycksår på nyckelben och höftben. Men annars är kroppen bra : )


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar